Jupps. Just det. Pinsamma stunder. Ni vet, när det blir helt tyst och man försöker försöker FÖRSÖKER komma på nåt att säga, men allt blir bara... pinsamt?

Alla har nångång gått igenom denna pinsamma procedur. Jag har iallafall. Nästan varenda dag. T ex bara ett möte med en ny person är VÄLDIGT awkward. Hell, det är ju ändå bara med sina vännner som vanlig tystnad int e awkward, eller hur? Konstigt nog kan jag int minnnas ett enda sånt här tillfälle från min uppväxt. Var jag kanske int fullt så pinsam då?

Jag kommer dock VÄLDIGT väl ihåg de som uppkommit på senaste åren. t ex

- att det är helt tyst mellan dej och personen du gillar (korvikakki, obviously. gillaDE ska tilläggas) och sen börjar ni prata på samma gång. åh GUD det var pinsamt.

- att berätta ett skämt inför en grupp med halvt okända personer och börja skratta själv jättehårt åt det medan resten bara e confused

- att stå och sjunga utomhus och sedan märka att någon stod typ tio meter ifrån dej...

= jag har hur många som helst.

Men, en viktig sak att komma ihåg då det är en pinsam tystnad. Gör int det till en stor sak. Du kan fast anmärka "pinsam tystnad" för att lätta upp stämningen, eller hitta snabbt på nåt att säga. Typ fråga vad klockan är. Eller ge en komplimang. Eller prata om vädret (eller int, det kan leda till ytterligare awkwardness)

Slutligen vill jag säga att en pinsam tystnad (awkward silence) inte är något dåligt.

Kom ihåg: "Varje gång det blir en pinsam tystnad föds en homosexuell baby". JIPPII!! :D <3

H. Becca AKA den pinsamma