Ja känner för att skriva lite me tanke på den lilla splittringen vi har inom vårt gäng nu.
Ja ha fundera lite, filosofisk som ja e, så ja tycker att alla kan försöka ta åt sig lite av de ja skriver.

Ja säger elaka saker ibland ofta. Ja förlora mina tre bästa vänner på en gång på grund av dehär så ja vet va ja pratar om. Ja har en tendens att skämta om andra, säga saker utan att tänka på att de kanske kan va känsligt. De e helt enkelt min humor. Förutom de e de ett tecken på att ja känner mig bekväm. Om de känns väldigt bra i nåns sällskap e de ganska säkert att ja kommer att börja driva me den personen för då känner ja att "ja kan driva lite me den här personen nu för den kommer att tycka om mig i alla fall" (obviously funkar de int riktit så, som ja redan sa ha ja ju förlora flera vänner, men men..). Sen beror de också lite på personen, ja säger till exempel oftare elaka saker ti Åkers än ti Tanja. De beror int på att ja känner mig säkrare me Åkers utan att de helt enkelt e lite olika från person ti person.

Alla dom här elaka sakerna, de e bara skämt! Ja sa ti Åkers ida att hon e ond. Well, tänk er om ja påriktigt tycker att Åkers e lite för ond, att hon borda ta de lite lugnare me att strypa mig å att ja börjar tycka att de e obehagligt me hennes onda planer, då säger ja int me teatralisk röst vi maten i skolan att "Åkers, du e ond". Nej, istället kanske ja försöker prata om de seriöst, fundrera på om de finns nån bakomliggande orsak, å försöker ändra på saken för att som en vän så bryr ja mig.

Ja ha sagt de förr, men ja säger de igen: Världen suger. De finns massor man kan va arg å ledsen för. Så varför då "skapa" ännu mer ledsamhet? För de e precis de man gör när man tar åt sig av såna här saker, de e en så onödig sak att lägga energi på. Å dessutom e de int bara en person som drabbas. Den som ha gjort nåt utan att den mena nåt elakt känner sig frustrerad å ledsen för att den känner att den int kan va sig själv å säga va den vill för att folk int litar på den. I've been there. Nu blir dessutom alla påverkade i och med denhe splittringen.
Ja e paranoid ibland å tror att ni alla pratar skit om mig bakom min rygg å sånt. Men ja låter de va, för när ja tänker efter så va sko ja gör åt de? De gör mig bara ledsen att tänk på de. Om ja sko säg de ti er, tjat på er att ni int får gör så att ja känner så blir alla bara just frustrerade för att dom aldri ha mena nå å dessutom ledsna för att ja int litar på dem. Ja brukar tänka att "Om ja själv försöker va en bättre vän då kommer den andra att mera vilja va min vän också", istället för att dra mig undan å skylla på nån för de leder bara till att ingen vill vara me mej.

Självklart ska int man tåla allt. Alla har vi nån akilleshäl, nåt som vi e extra känsliga för. De finns saker ja absolut int vill att nån ska säg ti mig, fast de e på skämt. Men om nån gör de, upprepar de, så e de bara att säga ifrån att man int vill höra de, å en bra vän slutar då. Men om man tänker lite längre så va spelar de för roll? Om 50 år e de ingen som tänker på de längre, så varför int försöka glömma de direkt å ta de för va de e, ett skämt, å bara skratta!



De känns lite som om lennart ha blivi mitt personliga speaker's corner.. Men ja tycker om att ha ett ställe där ja kan uttrycka mina åsikter. Å ja skriver de hellre här än säger de då ja uttrycker mig så myki bättre i skrift än i tal.
Om nån blir störd på mina skriverier e de bara att skit i dom, men just de här sko ja gärna vila att alla läst å gav synpunkter på! Ja tycker de e en viktig sak.


/apon