Kom och tänka på det här:

The one day that you just spent without thinking much about it
is the one day that the person who passed away yesterday had wanted so much.

De va de som Yasu skrev i sin j-web för länge sen (han citera nån dock, de va int han som kom på de) å ja tyckt de kändes som en bra sak att tänka på.
Lite ironiskt hur ja just skrev ett inlägg här me ett Einstein-citat (scrolla ner lite) å om hur man borda tänka på saker som egentligen betyder nåt å int fokusera på saker som i slutändan int betyder nå. Ja fick lära mig de i onsdags. Allt bara snurra å ja minns att ja tänkt ungefär "ja har ju flera lektioner kvar... men skitsamma!". Just nu spelar de absolut ingen roll om ja int får 10 i dom ämnen ja vila, eller om ja ens sko få underkänt i nå. Ja vet att ja ha gjort mitt bästa, just nu e ja bara glad över att ja ha uppfostrats ti en person som int bara har relativt hög intelligensnivå (nej ja försöker int skryt här eller nå. Ja vet att ja har lätt att lära mig saker.) å dessutom vill använda den intelligensen ti att hjälpa andra.
Ja ha int tappa min motivation om ni tror de. Den ha faktiskt öka. Ja blir bara mer å mer säker på va ja vill. Ja insåg att de spelar ingen roll hu tufft de blir, hur många år ja måst studera; om ja kan hjälpa nån annan familj från att int råka ut för samma sak (å särskilt såhär tidigt) så kommer de att va värt de.
Idag grät ja för första gången, riktigt ordentligt. De va i bussen på väg hem. Ja kona int stoppa minnena bara. De va skönt att veta att ja kan gråta. Ja vet att de kommer att bli tufft, speciellt när folk slutar komma, å man sitter ensam utan att riktigt vet va man ska gör. När man hoppar till varje gång man hör ytterdörren öppnas å tror å sen blir lika besviken varje gång.
Men ja känner att ja kan komma över det här. Ja tror de kommer att gör mig starkare.



/Apon