Minns ni Carl Haglund, hans som kom och pratade på en av våra morgonsamlingar, och vi fick ställa frågor? (han som hade en jättekonstigt skräddarsydd kostym)

Jag har absolut inget att göra påjobbet just nu, så jag checkade HBLs hemsida, och titta vad Carl Haglund har skrivit idag! Jag önskar att han var riksdagsledamot och inte europaparlamentariker! :(

Plötsligt gillar jag SFP...

* * * * * * *

Ända sedan regeringsprogrammet stod klart har frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning varit föremål för diskussion – en diskussion som handlar om att frågan inte omnämns i programmet trots att många förväntade sig det. Det är bäddat för en politisk långkörare.

Den Europeiska unionens motto är ”förenade i mångfalden”. Mottot skall symbolisera de gemensamma värderingar som EU står för. Trots det vackra slagordet är behandlingen av olika minoriteter mycket varierande i dagens Europa. Det här gäller i högsta grad homo-, bi- och transsexuella, eller HBT-personer. I många länder har dessa personer samma juridiska rättigheter som heterosexuella vilket möjliggör äktenskap och adoption av barn.
Danmark, Sverige och Spanien hör till de länder som gått i bräschen för HBT-personers rättigheter. I vissa länder är situationen betydligt sämre. Ungern godkände nyligen en ny grundlag som märkbart begränsar sexuella minoriteters rättigheter. I Litauen pågår en lagberedning i parlamentet där man vill ge polisen befogenheter att bötfälla personer som sprider "den homosexuella agendan" offentligt.
ILGA, en internationell takorganisation för HBT-personers rättigheter, har betygsatt olika länders behandling av HBT-personer. Skalan löper mellan -7 och 17. Finland får vitsordet 6 medan Sverige landar på 12 och Storbritannien på 12,5. Den främsta orsaken till Finlands relativt låga vitsord är avsaknaden av en könsneutral äktenskapslag. Vi har sedan 2001 en lag om registrerat partnerskap. Man kunde tycka att steget till en fullständig likabehandling av homosexuella par skulle vara litet men nu i vår var det Kristdemokraterna som satte stopp för en förändring. 
Jag anser att argumenten mot en könsneutral äktenskapslag är svaga. För en del handlar det om att äktenskapet är ett privilegium reserverat för en man och en kvinna. Det här argumentet är lika föråldrat som att kvinnans plats är i köket eller att mannen är hemmets överhuvud. Det är också viktigt att minnas att vi nu talar om äktenskap, inte om vigsel i kyrkan. Personligen anser jag att det är kyrkan som får avgöra vem man viger, politikerna skall inte tvinga kyrkan till förändring. Förändringen måste komma inifrån. Samtidigt är det dock lagstiftarens sak att avgöra vem som får ingå äktenskap i form av borgerlig vigsel. Och sist men inte minst bör det vara individens rätt att välja vem han eller hon delar sitt liv med.

Under årens lopp vårt samhälle stiftat lagar som tagit fasta på diskriminering av olika slag. På en europeisk nivå börjar det vara dags att pröva vad förenad i mångfalden egentligen betyder och vad man kunde förvänta sig av ett EU-medlemsland i form av icke diskriminerande lagstiftning.
För Finland har det blivit dags att stiga in i det nya årtusendet och stifta en könsneutral äktenskapslag. Det här kan ske genom en lagmotion med över hälften av riksdagsledamöternas underskrift. Låt oss hoppas att det finns mer än hundra progressiva ledamöter på Arkadiebacken.

//Beccs