Vet ni vad? Ibland e de bra att vara sad. Speciellt när man känner sej sad.

Det där uttalandet borde vinna ett pris för världens mest smarta uttal.

Nu tänker jag slösa mina känslor och berätta varför jag e sad.

Jag läst just en fanfic. En jättesorglig gleefanfic. Som handla om lilla Kurt som blev våldtagen och stalkad och retad bara för att han var gay. Dessutom var den int slut än. Den sluta riktit som en cliffhanger. Jag skicka åt författarn och BAD om att den int sku sluta dåligt.

Ingenting har nånsin fått mej att gråta mer än den.

Jag vet att Lennart Gay.blogg.se bara är ett skämt, men jag e ändå glad över att vi int menar nåt som helst dumt med det, helt tvärtom.